Parkslide, en invasiv växtart från Japan, har blivit ett växande problem i många länder, inklusive Sverige. Dess aggressiva spridning och svårigheter att bekämpa den gör att många undrar hur man bäst hanterar denna växt.
Vad är parkslide?
Parkslice (Reynoutria japonica, tidigare Fallopia japonica) är en storväxt, flerårig ört som kan bli mellan 2 och 3 meter hög. Växten sprider sig aggressivt och är en av de arter som är förbjudna enligt EU:s lista över invasiva arter.
Beskrivning av parkslide
Parkslice har kraftiga, bambuliknande stjälkar som är upprätta och kan vara rödaktiga eller blådaggiga. Bladen är breda och äggrunda, upp till 15 cm långa och 12 cm breda, och blommar under juli och augusti med blommor som är vita till gräddvita eller rödaktiga.
Ursprung och spridning
Artens naturliga utbredning omfattar Japan, Korea, Taiwan och Kina, där den ofta växer på soliga ytor som bergssidor och vägkanter. Den introducerades till Europa på 1820-talet och har nu spridit sig över stora delar av kontinenten, inklusive Sverige där de första fynden dokumenterades redan 1909.
Spridning i Sverige
Parkslice har spridit sig i södra Sverige och upptäckts så långt norrut som Luleå under 2023. Den sprider sig främst via jordmassor och vegetativt genom rotskott, där även små delar av rötterna kan överleva i upp till 13 månader.
Problem och bekämpning
Detta kraftiga ogräs är svårbekämpat på grund av sina djupa rötter som kan tränga in i husgrunder och ledningar. Parkslice kan konkurrera ut annan växtlighet och förändra karaktären på de områden där den etablerar sig. Spridningen av parkslide kan liknas vid den hos dess släktingar, jätteslide och hybridslide.
Bekämpningstekniker
Eftersom parkslice har få naturliga fiender i Europa, föreslår Naturvårdsverket att spridningen av arten begränsas. En effektiv bekämpning är avgörande för att skydda den naturliga vegetationen och förhindra att växten sprider sig ytterligare.
Ätbarhet och medicinska egenskaper
Parkslice är rik på vitamin C och används i matlagning, särskilt i Japan där den är en del av den traditionella rätten sansai. Rötterna har även medicinska egenskaper och är rika på resveratrol, en antioxidant som också finns i vindruvsskal, blåbär och tranbär. Dess potentiella användning i modern medicin som hämmare av multiresistens är också lovande.
Källa: Läs mer här